Race rapport Sviestad SM 2-3
Fredag:
Fredag morgon åker jag ut för första gången på Jockes 250.
Tog några lugna varv för att göra mig polare med hojen och banan. Har ju inte kört slingan sedan ombygget men torpa svängen vart ju inte lättare denna gång heller.
Så i princip så var det ny bana ny hoj.
Efter första passet konstaterade jag att sittställningen var helt fel och gjorde några små förändringar på styret och stötdämperiet. Åkte ut på andra passet och OJ vilken ahaupplevelse det blev. Dom perfekta inställningarna gjorde att det blev ett stort nöjje att åka runt på en 250. Leendet jag hade innanför hjälmen sitter kvar än idag
Eftersom jag inte körde med transponder så fick man ju inga tider men jag antar att det inte var några tider att skryta med iaf.
Lagom till kvällsmeket anlände Pelle( Jockes pappa/mekhjälpen/komikern/allt i allo/brudmagneten/fjäderförsäljaren/Depåtältvakt mm).
Efter att ha inspekterat hojen och konstaterat att allt var i sin ordning var det dax för ryggläge och ladda för morgon dagen.
Lördag:
När morgonrutinerna var avklarade. Började det kännas att nerverna satt på utsidan vilket förvånade mig eftersom detta har jag inte upplevt sedan 1976 då jag hade min första judo tävling. Efter en nostalgisk flashback började jag fokusera på min uppgift.
Åker ut med transpondern för första gången och försöker ta rygg på några framförvarande men det var inte så lyckat eftersom grabbarna framför verkade ha lite tekniska problem så jag fick klara mig på egen hand ett tag. Efter 20 minuter (känndes som 5) åker jag in och Jocke läser av hojen med datorn för att konstatera att hojen inte blev allt för mycket misshandlad.
Andra tidsträningen gick väl till på samma sätt men med mindre nervösitet.
Börjar känna mig bekväm med rollen som 250 förare:)
Inga världsmästartider direkt men det hade jag inte räknat med. En viss förbättring från morgon träningen iofs men kände att det fanns mycket mer att hämta. Den som spar han har tänkte jag. Eller som tävlingsledaren Stefan Carlsson sa” Du mörkar bra grabben, man skall inte visa hur bra man är ” Det var iofs samme man som begärde landningstillstånd för nummer 98 på den närliggande flygplatsen
Race 1 del 1:
Åker ut på Warmup och inte nervös för 5öre..helt avslappnad och livet lekte då jag fick för mig att blåsa rent piporna på bakrakan. Hmm, min dumme fan drar på lite sent och upptäcker att jag hade tagit fel på 200 skylten eftersom 100 skylten aldrig dök upp.
Den hårdaste inbromsning i min kariär som racerförare fick jag med några andra uppleva innan nya chikanen då jag kom som en raket på framhjulet och kör om en medtävlande. Han titta både en och två gånger för att konstatera att den nya killen i klassen är inte riktigt frisk. Lyckades få ner bakhjulet i sista sekunden och vika in framför honom för att sedan komma ut ur chikanen som en vinnare
. Jag tänkte för mig själv att det hade varit snyggt att åka omkull på warmuppen i första race. Hade nog blivit både hatad och idiotförklarad av dom rutinerade förarna. Skrek till mig själv ”Skärpning för faaaan inga fler sådana övningar”
Ställer upp på min angivna plats och småsvettig efter händelserna drar jag gasrullen och släper kopplingen då den röda lampan slocknar.
Får en bra start och hänger på klungan framför som åxo får bra start. Såg faktiskt ingen som fick en dålig start men det luktade som en överlastad Ford Fiesta med släp som var på väg upp för hallandsåsen med taskig koppling.
Blev lite orolig över att jag hade bränt torrkopplingen men insåg ganska snart att någon annan framför mig hade slirat för länge i starten. Åker ca 8 varav då jag får syn på rödflagg och åker in i depån. Någon hade åkt omkull och stod lite halvfarligt både för oss på banan och funkisarna som skulle plocka upp hojen. Omstart av racet och jag upptäcker att Brasse int finns med på startplattan. Hans hoj hade havererat men det var inte han som hade åkt omkull. Otur, om jag inte minns fel så var det haveri nummer två för dagen
Race 1 del 2:
Starten upprepas och får till det ännu en gång. Åker med klungan några varv för att sedan upptäcka att varje varv så var det minst en förare som stod vi bankanten. Tänkte efter och insåg ganska snart att av dom 20 som ställde upp var det inte många kvar. Åkte in som näst sista man och hamnade på en 12:a plats vilket betyder uppklassningspoäng.
Riktigt kul race bortsett från omstart och avåkningar och det tog många timmar innan jag kunde räta ut mungiporna. Tror fan att jag log tom när jag sov
Inte nog med att fick poäng fick åxo en pokal för att ha kommit tvåa av B-förarna.
Riktigt kul. Pelle var snabb på att anordna Pokalparty på kvällen efter att vi hade inspekterat hojen som var i perfekt kondition.
Söndag:
Tog mig friheten att ta sovmorgon denna dag och gick upp 7.30.
Efter att ha gjort morgonrutinerna där pokalputsning ingår nu mera, började nerverna krypa närmare skinnet på nytt.
I dag var det upp till bevis. Många av förarna var revanchsugna och jag hade pressen på mig från Pelle att erövra ännu en pokal. Iofs behövde jag bara ta mig i mål för att få pokal eftersom det var bara 3st Bförare i gänget men hade suttit fint med en etta på pokalen
.
Hade inte en susningt om vilka två som var bförare i gänget och jag brydde mig inte om det heller. Strategin för dagen var att förbättra mina resultat, köra mitt race och framför allt HA KUL. Med dom vilkoren åkte jag ut på morgonträningen och upptäcker att instumentpanelen börjar lira som ett flipperspel på liseberg.
Åker av ganska omgående och talar om för Pelle att det står inte rätt till.
Vi drar slutsatsen att en ombestyckning bör göras och avbryter träningen för att inte riskera haveri.
Träningspass två kvarstod problemet men i mindre skala och fick avbryta även denna gång. En ombestyckning och byte av soppa hoppades vi att problemet skulle vara löst.
Race 2:
Åker ut på Warm up med full fokus på 200skylten( man vill ju inte göra samma misstag 2 ggr).
Ställer upp hojen på angivna platsen och släpper kopplingen ännu hastigare denna gång.
Hojen åker upp på bakhjulet och jag petar i 2an för att få ner framhjulet och får till en ganska bra start. Kännde på lukten att Forden från Hallandsåsen var tillbaka men åter igen så var det någon framförvarande som slirade in sin koppling.. Två man friserade jag i snabb vänstern innan torpasvängen för att sedan komma in fel och förlora dom på rakan.
Hade några häftiga fajter under loppet och jag kan säga att de här grabbarna är inte snälla.
Här krigas det om alla platser tom om den sista.
Jag blev lite nervös under loppet men försatte mig i ett djupt meditativt tillstånd som fullständigt förändrade mitt betende på banan, och efter flera starka visioner och uppenbarelser bestämde jag mig för att köra om framförvarande vilket visade sig vara en av B-förarna. Slipstreaming fick ett nytt ansikte då jag la mig i bakcutsen på mitt offer på start och målrakan för att innan inbromsning kliva ur suget och vika ner på innern. En perfekt omkörning som fick mina tidigare försök att blekna. En tempo ökning inleddes för att bibehålla min possition och jag kände att jag var på G. Tyvärr så hade resten av fältet dragit sig för låååångt bort för att ens kunna se dom och de tre sista varven fick jag köra mot mig själv. Jag passerade målflagg som 13de man och var nöjd med min insatts.
Ännu en pokal till samlingen lyckades jag erövra och totalt 6 uppklassnings poäng under helgen.
Supporterklubben från KMK stod och heja i chikanen, och på ärevarvet fick jag chansen att vinka lika glatt som en nybliven världsmästare till dessa herrar. Tack till dessa som var på plats
hoppas att ni hade kul för det hade jag
.
MVH: Jorge”Lorenso” Carlsson
Logga in
FAQ
Sök
