Hej svejs allihoppa.
Tänkte skriva lite om hur det var i Karlskoga.
Ställde upp på sm i 250 gp med en hyrd 250 Honda.
Jocke Stensmos fjolårs hoj. Jocke som för övrigt kom trea i em...bra jobbat!
Mindre bra var ju att hojen fick den så kallade Brassesyndromet vilket ledde till tre ras på tre pass
.
Förutom det hade man ju otroligt trevligt i och utanför depån. Blev bundis med Molina som var en av dom tråkigare människor jag har träffat fram tills vi börja prata om La Bamba 3000
.
Personbästa satte man ju varje varv eftersom det är första gången jag kör på en 250 i karlskoga. Blyga 1.15 tider som jag hade tänkt putsa på under helgen och enligt Mylaps lyckades jag rejält med uppgiften, 1.10.3.
Sen om det stämmer eller ej låter jag det vara osagt men nu står det så på mylaps och jag får väl leva med detta framöver
Finalen Söndag race1:
Efter att ha haft två stycken skärningar på samma cylinder beslöt vi att göra ett tredje försök till finalen. Vi hoppade över Warmup för rädsla för ny skärning. Vi hade jobbat hela natten med att få ihop hojen och hoppades på att det skulle hålla finalen ut.
Åker ut på line up och ställer upp. Redan på utgångsvarvet kände jag att det inte går riktigt går som det ska i motorn. Jag försökte att inte tänka på detta utan göra det bästa av situationen men rädslan för ett låst bakhjul etsade sig fast i skallen. Gör en ganska bra start och lyckades ta mig förbi två medtävlande i första böjjen men så helt plötsligt dör motorkraften ut. Slår av på gasen drar in kopplingen och huxflux så var man sist. Släpper kopplingen och får motorn att sjunga som den ska och till min förvåning så går den perfekt. Fattar ingenting och det kändes inte helt bekvämt att åka på en hoj med cp ryck. Halka efter fältet ganska rejält och efter några varv så började jag få lite förtroende för hojen. De var då jag sa till mig själv " De här duger inte i en final, BÖRJA GASA ELLER ÅK HEM O LIPA" Valet var ju inte så svårt och va fan kan hända i värsta fall? Vurpa? Motorras ? eller både delarna? Skitsamma tänkte jag och började ta i för kung och fosterland. Precis när man kommer in i flytet och ser att fältets avstånd inte ökar längre så kom rödflagg upp och jag åkte av. Fick höra att Freddy Watz hade åkt av och skadat sig och en ny start var på gång.
Start 2
Ny start och lite småstolt över att man fortfarnde var med i matchen rullade jag iväg när lampan släcktes. Ganska okey start igen och full gasrulle mot första högern och med en ganska sen inbromsning lyckades jag komma förbi en som alldrig tog höjd inför första högern. Det visa sig vara brasse som höll på känna på kurvsen av någon anledning. Han tog tillbaka sin plats i nästa sväng och jag tog rygg på honom och hoppades att kunna få lite draghjälp men så börjar hojen cpa sig igen och jag tappa av gasrullen och ser att tempen var farligt nära smärtgränsen.
Fältet drar i väg och jag försöker att inte tänka på varvtal, temp eller något annat och börja köra som om ingenting har händt. Hojen fortsatte att cpa sig och när det återstod ett varv så händer det som jag hade väntat på. Bakhjulet låste sig och jag känner att hela hojen håller på att försvinna under mig i snabbvänstern upp mot ejes kurva. Jag lyckades hålla mig på hjulen (hur har jag ingen aning om) och åker med en läbbig fart rakt fram i avåkningszonen i ejes kurva. Frambroms och bakbroms användes flitigt ända fram till däcksbarrieren där det tog ett häftigt stopp och jag höll på att fara över däck o plank. Reste hojen och kolla runt för att försäkra mig om att ingen hade sett min klantiga landning mot planket. Rullade undan hojen och första känslan var ju en stor besvikelse över att jag inte hade tagit mig i mål tillsammans med eliten i europa. Det hade varit stort men efter att ha samlat mig i några sekunder kunde jag skåda sista varvet från nära håll och fick faktiskt ståpäls när jag tänkte efter. Jag hade faktiskt varit med och kört ihop med ett gäng EM åkare utan att ha blivit varvad. Jag hade kvalat in vilket är ett betyg på att man har kapacitet nog för att få vara med. Mitt namn fanns med i startlistan och det var stort nog för att glömma alla haverier som jag hade under helgen.
Det här kommer att göras om fast bättre nästa år, det kan ni skriva upp.
MVH George C
Logga in
FAQ
Sök
