Här kommer en liten rapport från Knutstorp SM 250gp
Anlände till Ring Knutstorp på fredag kväll med en hoj i delar.
Det var inte helt självklart att jag skulle kunna få åka eftersom cykeln saknade packboxar till veven. Väl på plats fick jag packboxar. Med några korta instruktioner från 2takts gurun Nordgren satte jag igång med vevaxelbytet vilket var helt nytt för mig. Så här djupt har jag aldrig varit i en 250. Min tekniska bakgrund som mekaniker kom till användning i de här läget. Klockan 6.30 satte jag på kåporna och sedan satte mig i solstolen för att tänka efter om jag hade glömt något. Medans jag funderade över vad som skulle kunna ha missats så slumrade jag till för att 45 minuter senare vakna av att lill Erik Lindroth står över mig och pratar för fullt. Jag svarade vänligt Ja på alla frågor och då insåg han att jag inte riktigt var med på vad han hade sagt. Han avslutar samtalet med att säga ”du skulle kanske behöva sova en stund”. Hade ingen tid för mera sömn utan nu var det dax för att varmköra hojen och hålla tummarna att det funkar. Jocke hjälpte mig med att justera avgasportarna och sedan drog vi igång maskinen. Temperaturen stack iväg rätt häftigt ganska omgående. Vi bytte tempgivaren och konstatera att den gamla var sönder.
Tidskval 1.
Nu var det bråttom, anmälan och besiktning kvarstod och första tidsträningen skulle snart börja. Anmälan och besiktning klarade vi av ganska så fort och jag hoppa i skinnstället och ger mig ut på först åkturen. Jag tar det lugnt eftersom rödgul flag hängde i luften efter målrakan. Det visa sig att en flod passerar i sluttningen i första böjen och några förare hade redan åkt omkull i detta parti. Hojen kändes ostabil och jag kände att det börja spåra vilket är ett tecken på fel luftmängd i däcken. Jag hade inte tid att åka in och mäta tryck utan jag kände att jag behövde några varv för att verkligen testa motorn. Jag kom in och allt var i sin ordning utom däckstrycket som var på tok för lågt.
Tidskval 2.
Med luft i däcken och en halvtimmes sömn i kroppen gav jag mig ut på andra tidskvalet.
Nu hade jag fått förtroende för hojen och tog i lite mer än vanligt. Allt funkade som det skulle tom fjädringen kändes helt okey. Kikade lite snabbt på startuppställningen och såg att jag inte startad sist. Efter tidsträningen kändes det bra och jag kunde nu slappna av och planera morgondagen.
Söndag.
Warm up
Regn hela natten och även så på morgonen. Efter att ha sovit halvbra så började morgonrutinerna med att byta till regndäck, men det visa sig att halva depån stod strömlös och ingen möjlighet till byte. Jag bestämde mig för att åka ut med intermedie däck för att känna på det blöta. Byte av visir till genomskinligt och imskydd på visiret.
Åker ut på träningspasset och redan i första böjen släpte bakhjulet. Vart ju inte bättre av att visiret höll på att lossna efter två varv. Åkte in för att sätta fast visiret och åkte ut på nytt. Några halkiga varv senare dök målflaggen upp och jag rullade in. Jocke frågade hur det hade gått och jag tala om att fästet är inte riktigt vad jag hade räknat med . Han titta på däcken och säger skrattandes att ”dom där däcken hade jag tänkt att slänga, dom duger inte till något underlag”
Race:
Åker ut med ”regndäck” för att ställa upp i fjärde startled. Visiret på plats och laddad till tusen. Brasse stod framför mig i tredje startled och planen var att haka på honom eftersom han är lite av en regnspecialist enligt honom själv. När dom släpper på sighting lap och jag sätter upp högerfot känner jag att fotpinnen har lossat. F-n tänkte jag och drar i väg med vänsterhanden i luften och försöker hitta något att sätta foten på. Jag hittar bulten som fotpinnen skall sitta på och åker varvet runt utan några problem. Väl framme på uppställningen kommer en funktioner fram och talar om att jag hade tappat fotpinnen och min mekaniker står med verktyg och pinne i depån. Jag skriker till honom att jag åker utan pinne och ber honom att flytta sig. Han hör inte vad jag säger och står framför hojen och pekar mot depån. Irriterande åker jag in och hör hur starten drar i väg.
F-n tänkte jag. Här har man kämpat som en dåre för att få till hojen och en liten j---vla fotpinne skall f-n inte sätta stopp för racet. Daniel satte fotpinnen på plats och jag drar iväg i ca 60km/m med respekt till depåhastighet.Väl ut på banan låg jag ca ett halvt varv efter fältet. Jag satte upp tempot omedelbart och respektlöst drog jag i gashandtaget. Några varv senare la jag in en överväxel och det kändes riktigt bra med knäskrap i princip varje sväng. Helt plötsligt känner jag hur bakhjulet börjar spinna o vika sig i en högfartsböj i bakre banpartiet. Hinner inte reagera förrän jag upptäcker att jag är i färd med att ha påbörjat min luftfärd. En kraftig landning på ryggen som fick mig att tappa andan och en glidning i ryggläge påbörjades. Häftigt stopp och jag for upp i luften för att börja tumla runt några varv. Jag landa farligt nära räcket ut med banan och jag reste mig för att omedelbart lägga mig igen eftersom jag inte kunde stödja mig på benet. Knät hade fått sig en rejäl smäll och jag fick hjälp av funktionerrena att ta mig till bilen som körde mig till sjukstugan. Man blev lite övermodig kanske men med facit i hand så käns det ändå bra att varken jag eller hojen skada sig allt för allvarligt. Nu ska jag upp på hästen så fort jag bara kan och förhoppningsvis skall jag kunna slå mitt PB i nästa race på Gälleråsen.
MVH George C
Logga in
FAQ
Sök
