Efter direktsamråd med vår egen viking, i egen hög person, skriver jag denna lilla artikel för att försöka råda bot på de värsta farhågorna kring veckans bravader av denne sanna och kraftfulla viking!
Några av er har redan hört vad som hänt klubbens sanne viking (läs Dan L.) förra söndagen. Men för er som fortfarande lever i ovisshet (som alltid
) och för er som TROR er veta ges här nu den riktiga och sanningsenliga historien i korthet (jag vill ju inte frånta Dan samtalsämnet till fullo :wink: ).
Förra söndagen var Dan i våra djupaste småländska skogar där ett café i Vetlanda 1 minut tidigare hade varit besökt av vår numera ständige viking.
Caféägaren minns säkert den stora och kraftfulla västsvensk som stövlade in på cafét för att beställa något lätt att äta och dricka. Utanför stod urwingen och bara väntade på att majestätiskt få föra sin riddare vidare i solnedgången som snabbt annalkades.
Efter en kort men härlig fika i sommarsolens nedgång bestämde vikingen sig för att fortsätta sin färd. Varpå "hästen" bestegs och i stilla mak förde sin "riddare" vidare (fan Dan nu blev du riddare också på köpet, hur gick det till?
).
Nåväl, tillbaks till historien, Dan (vikingen, förlåt!) var nu på väg mot sitt slutmål. Kort, mycket kort, efter "hästen" var uppsutten slutar vikingens minne att förmedla bilder av det som komma skulle.
Mindre än 100 meter från cafét händer något, som vittnen sedan redogjorde för som "en sladd" detta trots att vägen var rak som en linjal. Vår sanne viking har efteråt varit tillbaks på platsen och därmed fått bekräftat att ett långt svart sträck finns mitt på vägen (= sladdspår).
Vittnen har för svea rikes statligt anställda riddare (med blå skjortor) berättat att färden, precis som förväntat av en häst av den rang (hmm, wingen menas), hade varit värdig vår viking och dess fordon. Nämligen lugn och stillsam. Därav den förvåning som Dan måste ha kännt även om han inget minns (så ovanligt
) när "hästen" sparakde bakut och slutligen kastade vår "riddare" av sadeln.
Enl. utsago från vår viking har "hästen" fått vissa skader men inget som inte går att reparera om nu "pengabörsen" (läs försäkringsbolaget) vill! Vissa illasinnade rykten hade dock, innan denna sanningsenliga historia skrivits, framfört att "hästen" skulle vara utom all räddning. Så är icke fallet och vikingen, i egen hög person, har därför bett mig framföra att Wingen kommer att bestigas igen! I vilken skepnad är dock i dagsläget oklart!
Nåväl, vår numera ständige viking blev snabbt omhändertagen av räddarna i nöden som av en ren slump var hungriga och därför påväg, med sitt vit/röda fordon med blå hinkar på taket, till ett matintagsställe (måste var nytt ord, eller? :wink: ).
Enl. Dan´s egna utsago, vilket han har fått berättat för sig av någon vitrockad ung dam i kommunens tjänst (som vid det här laget var "något" less på Dan
), tvingades en av dessa nödens riddare att med hela sin kroppstyngd sitta på den minst sagt vilda viking som numera torde varit helt utslagen efter en luftfärd som bokstavligt tagit antan ur vilken normal människa som helst, men icke Dan! Dan kämpade nämligen, liggandes på asfalten, för att ta sig upp och ville inte, på några villkor, ligga kvar tills ambulanspersonalen hade spännt fast honom.
Några brutna revben (de flesta skall tilläggas) i kombination med en fot som inte var "fit for fight" gav sjuksköterskan ett visst övertag. Dan låg dessutom redan ner.
Inne i ambulansen kvicknade dock Dan till och minns därefter allt (utom stunderna av högt rus förorsakat av en viss smärtlindrande drog vid namn morfin, eller hur var det med det Dan?
).
För att göra en lång historia kort (precis som om denna är JÄTTEKORT
) så fick, efter ett par korta dagar på sjukhuset Dan hjälp av försäkringsbolaget att transportera både sin trotjänare (järnhästen) och sin blåslagna gamla kropp hem till Götet.
Dan ringde mig samma kväll, eftersom jag sökt honom för att höra efter hur han mår, och berättar ganska glatt att allt är efter omständigheterna ganska bra. Han går då hemma och har förhoppningar om att semestern i Juli trots allt skall gå att genomföra.
Dan frågar också om jag skall komma ner på torsdag då vår viking hade tänkt besöka klubben med "stödhjul". Jag meddelar att jag inte kommer hinna men att vi kanske ses på onsdag om Dan orkar/kan, just nere på klubben.
Lite lätt förvånad blir jag när jag på onsdagkvällen finner att Dan inte varit där. Samtidigt visste jag ju att det kunde finnas orsak till det. Igår kväll ringde dock Dan och berättade varför.
Efter att ha vankat av och an i drygt 3 dygn (läsare lägg detta på minnet) rådgör Dan med en nära bekant till honom som av en händelse råkar vara överläkare. Dan redogör då för sin minst sagt onda fots tillstånd och får order av sin vän att omedelbart besöka sjukhus, igen *SUCK*.
På sjukhuset går (läs noga) Dan in i röntgenrummet där han, efter utförd röntgen, får order av sjuksköterskan att lägga sig ner på sängen för att få hjälp ut ur rummet. Viking som Dan är svarar han:
- Har jag gått på foten i 3 dygn kan jag gå ut ur rummet nu också!
Sjuksköterskan var inte imponerad. Även om man kan förmoda att hon log innombords! Nya, tydligare, order utfärdades och vår viking insåg att han var i kraftigt numerärt underläga och valde att följa med i "spelet". Ut ur röntgenrummet kom Dan rullandes i en sjukhussäng. Foten var nämligen bruten!!!
Semesterplanerna grusades som småsten i en stenkross! Gips i 6 veckor hägrar. Jag lider med dig Dan men hoppas att du kan finna andra glädjeämnen under dessa veckor än att "rida din winge".
Som om inte detta vore nog så har vår viking fler blesyrer som vi dock hoppas skall reda ut sig å det snaraste!
Under den senaste sjukhusvistelsen, när foten gipsades, visade sig den sanne vikingen, till sjuksköterskornas förtret, när de försökte sköta sitt jobb och hjälpa Dan med allt möjligt. Dan kastade sig, mentalt, tillbaks till 3-årsålder och framförde, på olika sätt frasen:
- Kan själv!
Sjuksköterskorna bara suckade och lät honom hållas!
Efter att ha fått ta del av lite av din historia Dan kan jag inte annat än förundras över den järnvilja du har och kämparanda. Varför jag inte hyser några som helst tvivel på att allt kommer att lösa sig i slutändan (hmm, heter det inte slutänden??? :wink: ).
Jag vill härmed utnämna Dan till klubbens sanne Viking samtidigt som jag önskar:
KRYA PÅ DIG!
Mvh!
// Niklas
Logga in
FAQ
Sök
De snåla dj... hade väl inte råd med bättre prylar!