www.kortedalamotorklubb.com

I mina funderingar på att kanske behöva byta hoj i framtiden, så har jag insett att första steget är att ta reda på vad som är praktiskt möjligt för mig att köra, det kan ju vara himla käckt att nå ner till marken och att kunna få upp den från sidostödet ... har jag hört. Därför har jag röjt runt på internet för att försöka hitta modeller med låg vikt och sitthöjd ... och konstaterat att utbudet är begränsat. Kan ju ändå vara en fördel, med tanke på att jag ofta drabbas av våldsam beslutsångest

I alla fall, det bestämdes i samråd med Svante att fredag eftermiddag, då kunde vi göra ett första försök att titta och eventuellt provköra. Ahlqvist skulle få äran att drabbas av min provarpremiär. Bara tanken att köra något annat än "kära gamla Bettan" ger mig skrämselhicka. Vet ni hur många om-och i-fall-om-att-tankar det finns ...? MÅNGA! Ingen idétorka här, inte!! Mycket kan man tycka om mina nojor, men skrockfull är jag väl knappast när jag provkör hoj på fredagen den 13:e ?!?

Jag började lite försiktig. Provsatt en Honda CBF600, uppställd på centralstödet. Försökte febrilt få lite markkänning med tåspetsarna ... *suck* att man ska ha så korta ben! Vid mina försök att få ner hojen från centralstödet kan jag nog närmast liknas vid en hund som behöver avmaskas (ni vet, de sätter sig på ändan med bakbenen i vädret och drar sig framåt med frambenen) Men det gick till slut!

Därefter var markkontakten något bättre, nådde ner med alla tår + främre trampdynor , hyggligt men inte helt bra (kan ju vara trevligt att vid ett rödljus kunna lyfta på en platt ända och minska träsmaken någon ynka sekund). Flera provsittningar och försök att få hojen upp och ner på olika stöd gick så pass bra, att säljaren tyckte jag skulle ta en provtur. Stammande försökte jag protestera, men Svante var snabbt framme och överröstade mig ... Hjälp!

Svante körde före på någon slags 1300 cc ... ?? Honda var det i alla fall. Svante var bredare över axlarna än hojens backspeglar så han hade noll koll bakåt, och det var något fel på blinkersen, den slogs aldrig av, bara växlade sida ...

Första tanken var: WOW!! Jag vågar!
Andra tanken var: Jag kör BUSS!! ??:

Lustigt med busskänslan, har funderat på det. Troligen beroende på
- jag satt högt upp (allt är ju relativt) och rakt, greppet om styret var brett
- instrumentpanelen var inkapslad i kåpan lååångt fram (och inte under hakan) och liknade mycket det jag har i bilen. Backspeglarna nådde jag inte fram till utan saknade elstyrningen som på bil.
- ljudet
- min svängradie var lika snäv som för en ledad buss . Man kan ju inte alltid förvänta sig att det dyker upp en asfalterad fotbollsplan så snart jag vill kunna göra en u-sväng ... ?
- hastigheten översteg nog inte 50 km/h förrän ute på Särö-leden ... Tänk om jag ALDRIG kommer att våga köra fortare ...

Fråga mig inte vart vi körde, har en minneslucka av ren nervositet. Tryggt att ha mig som medtrafikant, eller hur ? :wink: Men vi körde nog smågatorna ut till Billdal, för vi tog Särö-leden tillbaka. Först där blev vägen rak och fin, så det fanns inga böjar, kurvor eller gupp som distraherade mig så jag kunde vara medveten om min omgivning och eventuella medtrafikanter ...

Att min hoj är lättkörd har jag förstått sedan långt tidigare, men nu inser jag HUR otroligt lättkörd den är. Det är ju som om den läser mina tankar och kör av sig själv. Värre var det med CBF600, där fick jag kämpa lite för att kunna ta minsta böj på vägen ... Men jag märkte också den milsvida skillnaden i stabilitet, bromsar, komforter överlag. Men trots detta så blev jag inte så imponerad som jag hade förväntat mig ... varför ???

Bytet tillbaka till min hoj var som att byta från personbil till go-cart ... jag kände mig som en krokig liten ostbåge ... men så härligt hemtamt och tryggt

Lördagen sedan blev en besvikelse i fråga om hojprovning! Även denna dag visade Svante sitt intresse för att vara behjälplig för eventuell provkörning, och jag var inte sen att tacka och ta emot. Först var tanken att vi skulle till Bike i Trollhättan, men jag ville gärna se och klämma på Suzukis SV650 ... som när man söker på nätet inte har svensk återförsäljare ?!? Men efter lite letande skulle en sådan finnas till beskådande i Jönköping (av alla ställen) hos en handlare. Vackert och lagom varmt väder, mig störde det inte med en liten åktur!

Nu är jag ju inte så hemma på det här med hojar, mina sökningar har utgått från i stort sett torrvikt, sadelhöjd och årsmodell ... helt enkelt rimligheten i att kunna köra den.

Kort sammanfattning av Suzukin: ännu högre än Hondan, nådde bara ner med allra yttersta tåspetsarna .. Dessutom hade den fullständigt hopplös körställning som man inte kan se på bild, men får hänga på armarna.

Deppigt värre, för mina möjligheter krymper ...

Jag förstår din känsla av besvikelse över att en ny hoj inte känns så mycket bättre och smidigare än din gamla. Problemet är att du är så väl inkörd på din egen hoj att den känns just som en förlängning av din egen tanke när du kör den. Det tar tid att komma dit hän, och en nyprovad hoj har inte mycket chans att konkurrera där.

Jag menar inte att man skall strunta i hur hojen känns vid provkörning. Det vore idiotiskt. Men man måste, på något sätt, ta hänsyn till det och inte bli helt deprimerad av bara tanken. Mycket svårt att göra bedömningen HUR hojen kommer att kännas när man blir inkörd på den. Enda raka rådet är att prova runt. Ju fler hojar du provar och ju mer du kör andra hojar än din egen, desto bättre referensramar får du. Du kan jämföra dom provade hojarna, som alla är nya för dig, mot varandra och se vad som känns bäst.

Kul att du kommit ut och provkört!

_________________
Depression är bara ilska utan entusiasm.

Ha, ha, ha! Skitkul läsning Lenita! Det var länge sedan jag läste något som var så roligt och med sådan inlevelse att man nästan kan tro att det var självupplevt...!!

Jag fick reda på, av Fredrik som Svante och du pratade med i telefon i lördags, att ni var ute på en "provtur" för din räknings skull. Jag vet ju sedan tidigare att du har haft tankar på att du kanske måste "tvingas" (ha det låter det, gissa om många andra hade sett det som en välsignelse i stället för ett "måste" .

Samtidigt så har jag också fått klart för mig din innre oro över att köra något annat än just "Bettan". Därför var det extra kul, och förvånande, att du de facto hade provkört lite hojar. Vilket är en jättebra start. För det är, som Håkan skriver, nämligen svårt för andra hojar att konkurrera med din gamla trotjänare och för att veta vad du skall ha (om du nu skall byta någon gång i framtiden) måste du provköra så många olika hojar (individer) som möjligt!

Och här är det tyvärr så att bara för att en individ av en viss modell och märke inte känns bra EN gång behöver det inte innebära att den ALLTID känns fel. Dvs. du skall försöka provköra två kanske tre olika individer av samma modell för att vara säker på att du har kännt efter hur den känns som bäst och sämst. Eller så måste man känna över ringtryck och inställning av stötdämpare/gaffel och justera dessa så att de antingen står i standardinställning från fabrik eller ännu hellre så att den passar dig optimalt.

Varför detta nu då? Jo, helt enkelt för att det är en ENORM skillnad på att köra en hoj där allt som går att justera vad avser stötdämpning står på max (fjäderförspänning, kompression och returdämpning) och samtidigt har 1,0 kg i ringtryck och slitna däck. Jämfört med att provköra samma hoj perfekt injusterad stötdämpare med nya däck och ett ringtryck som är rekommenderat av däcktillverkaren. Dessutom påverkar det ganska radikalt sitthöjden vilket är viktig för de flesta av oss!

Du nämner att du inte var riktigt hemtam med att bara nå ner med alla tår och "främre" trampdynan på båda fötterna på Hondan. Varken jag eller Anders når ner mer än så!??? Dvs. det är något man kan leva med. Enda tillfället då det ställer till med lite problem är när man skall backa, sittandes på hojen, och det är uppförsbacke. Men då kan man ju antingen (som jag gör) be om hjälp att putta på eller kliva av och leda fanskapet :twisted: .

NÄR måste man göra en u-sväng efter att man klarat uppkörningen??? ALDRIG om du frågar mig! Jag MÅSTE inte sitta på hojen och svänga runt. Jag kan LEDA hojen runt! Visst det blir smidigare om jag kan sitta kvar och det går lite fortare men jag MÅSTE inte! :blob4:

Dessutom kommer känslan för hojen (gas, koppling, tyngdpunkt) efter några mils körning (10 000 eller något liknande ). Så det behöver man inte känna någon större oro inför!

Du har tagit det stora steget och börjar provköra DET är en jättebra start så jag tror du kommit över en liten tröskel och har lättare att ta steget nästa gång du vill provköra.

Vad som knakse kan vara lämpligt, enl. min egna erfarenhet, är att provköra så många som möjligt under hösten/sensommaren eftersom man då har mer körvana och snabbare kan koncentrera sig på hur hojen man provkör faktiskt känns. Dessutom är ens gamla hoj färskt i minnet som en jämförelse!

Lycka till med provkörningarna i framtiden!
// Niklas

_________________
Kör snyggt & "känn efter" så lever du längre!

Tack grabbar, det tröstade något.

Det där med att justera stötdämpare mm är ren grekiska i mina öron, jag skulle vilja kunna nöja mig med en standardlösning. Varför inte lika gärna föreslå fettsugning av låren och sträckbänk i Ryssland ett år .. ? Och att leda hojen ... det vågar jag inte ens göra med min nuvarande Ni grabbar kan i viss mån kompensera svårigheter med ren fysisk styrka ...

Nåja, jag kommer att försöka provköra mera så fort tillfälle ges ... känner mig just nu bara lite ilsken utan entusiasm ...

Vi ska hjälpa till att peppa dig så du kommer ur det stadiet!!!

_________________
Depression är bara ilska utan entusiasm.

Ho, ho, ho! Du är inte ensam om att tycka det är krångligt med stötdämperi. De flesta förare på toppnivå har specialister med sig som förstår bättre än vi dödliga!

Vad jag ville ha sagt var mer det att man kan få en fullständigt felaktig uppfattning om en hoj bara för att den är (för dig) felaktigt ställd! Och att det finns olika varianter på hur du kan försöka undvika att gåå i fällan där man så lätt missvisas av en modell när det i själva verket hade räckt med att provköra ytterligare ett exemplar av samma modell.

Hmm, funderade på en liten sak! Krävs det inte fett under huden för att man skall kunna fettsugas???


"Ni grabbar kan i viss mån kompensera svårigheter med ren fysisk styrka ... "

Balans min käre klubbkamrat! Balans är vad det handlar om! Skall man uppför en backe tja, då startar man väl motorn, eller???


// Niklas

_________________
Kör snyggt & "känn efter" så lever du längre!

På Öhlins website finns en bra instruktion på engelska vilket gör det hela lättare . Sen tar man hjälp av Nicklas som är en fena på det här med fjädringsinställning samt ytterligare en stark kamrat såvida man inte har ett centralstöd. Vitsen med att utnyttja Nicklas är att han förutom sina utomordentliga kunskaper också har den fingerfärdighet och de hjälpmedel som kan vara bra att ha, verktyg, buntband och något att mäta med. Genom detta customiseringsförfarande så slipper man smärtsamma, farliga och kostsamma plastikoperationer för att justera sina egna kroppsinbyggda fjädringskomponenter , e.g. viskösa inlägg altenativt borttagning av visköst material :blob2: :blob8:.
Genom kroppsmodifiering kan man ej heller erhålla önskvärt lång fjädringsväg.Sedan måste man ha något att mäta på. Det ovan skrivna ger inte någon hjälp i valet av hoj, men här kommer tips på hojjar som är värda att provköras:
Kawazaki Z750, som jag provade för några veckor sedan.
BMW R1150R prata med Monika.

Delar de andras uppfattning om provkör, provkör, provkör....

Sist men inte minst utan viktigast är att du skall trivas med hojjen, vad vi andra tycker är icke relevant.

_________________
/Klas
Undvik MC skadliga överlevnadsreaktioner, blunda!

Annars kan man alltid provsitta allt som finns i butiken och strunta i provkörningen. Det gjorde jag och det blev hur bra som helst.
Det kanske inte är att rekommendera men det var otroligt spännande första gången jag körde den.
Provkör så mycket och ofta du kan, om inte annat så är det bra träning att köra olika hojar.
Kör så det ryker!

_________________
Kör snyggt!

Skitbra skrivet Klas! Så fruktansvärt sant!

// Niklas

_________________
Kör snyggt & "känn efter" så lever du längre!

"kroppsinbyggda fjädringskomponenter" - himla tjusigt uttryck !! nästan som om det var något man kan ha nytta av och vara glad över att ha!

Jo du Klas, jag har allt sneglat lite på Monika med hoj, men tror nog att hon är minst decimetern längre än jag ... och hojar med alltför många kubik eller R-bokstäver skrämmer mig ...

Lite mått att jämföra med: jag är 163,5 cm hög (MYCKET viktigt med decimalen!!), innerbenlängd: 82 cm med skor, torrvikt: uppgift saknas.
Min hoj - torrvikt 184 kg, sitthöjd 78,5 cm mjuk sadel, men jag når ner med hela fötter om jag kasar framåt lite mot tanken.

Honda CBF600 - torrvikt 197 kg = viktmässigt var den hanterbar, sitthöjd 78,5 cm, nådde ner med tår och främre trampdynor.
Suzuki SV650 - torrvikt 169 kg (det var detta som lockade), sitthöjd 80 cm. Här nådde jag ner bara med allra yttersta tåspetsarna, så bredden av sadeln är av stor betydelse. Tyckte ändå inte att den kändes särskilt bred.
Sedan provsatt jag en Suzuki GSF1200 Bandit bara för att jämföra sitsen. Den har sitthöjd på 79 cm, samma som 600:an ... men är de lika breda kan jag nog inte provköra den ... Torrvikten på 1200:an var på hela 220 kg - och den fick jag inte upp från sidostödet!!

Ja, med tanke på att kroppen består mest av vätska så kan ju inte torrvikten bli så stor....

I det fallet kanske det är tjänstevikten som gäller ???

_________________
Depression är bara ilska utan entusiasm.

Stirra dig inte allt för blind på siffror eftersom viktfördelningen skiljer markant för olika hojar. Svante kan ju lyfta sin GW från sidostödet och Torgeir sin BMW också. Visserligen är detta stora starka karlar men SÅ himla starka är de inte. Deras maskiner väger ju närmare 400 kg men är INTE dubbeslt så tunga att resa från sidostödet som en hoj som väger 200 kg!

Viktigt är dock naturligtvis, att man orkar med därför är det bäst att pröva i verkligheten.

Har du prövat att glida ner med ena benet så att andra benet hänger i luften när du stannar, för att få ner HELA foten i marken. Så gör jag ibland för jag når heller inte ner med båda fötterna i marken utan står nästan på tå. Eller rättare sagt på de främre trampdynorna om jag skall ha nere båda fötterna!

// Niklas

_________________
Kör snyggt & "känn efter" så lever du längre!

Bäste Niklas!
Rätt så stor osäkerhetsfaktor, eller? Handlar väl egentligen mycket om förtroende (som JAG inte har), men om du vill, så skulle jag kanske provköra din hoj på detta sätt ?

(Lugn och fin nu, jag retas bara!)

Jag är alltid lugn och fin! Har faktiskt tänkt föreslå det vid något tillfälle så säg bara till när du har tid/lust/mod så får du ta dig en provtur! Du har ju körkort så jag ser inga problem! Du kan ju alltid börja med att ta en provsittning och se hur det känns!

På klubben finns en hel hög med hojar du kan börja med att provsitta, om du vill och får (vilket jag är övertygad om att du får). Sedan kanske inte alla hojar passar dig för provkörning men provsittning riskerar man ju inget med, mer än lite plastskador men vad f...n försäkringsbolagen skall väl få förbruka lite av våra dyra försäkringspremier som vi betalar in varje år, eller???

Filbunke det är jag det!

// Niklas

_________________
Kör snyggt & "känn efter" så lever du längre!

Jag börjar starkt tvivla på ditt omdöme, Niklas när du visar så stort förtroende ... men jag känner mig själv aningens bättre än vad du gör, så jag inser mina begränsningar ... tack ändå!

Så även ni andra kan andas ut, jag har inte ens tänkt tanken att be och få låna era hojar ...