Lyd ett gott råd mina kära mc-vänner! Ställ hojen hemma nu på mornarna en liten tid framöver! Det är nämligen, om ni inte redan märkt det, minst sagt förädiskt ute på vägarna tidigt på mornarna (nu menar jag riktigt tidigt Anders, inte kl. 08:59 ;-) ).
De senaste dagarna har jag, som brukligt, kört hoj till jobbet trots att jag börjat runt kl. 06:30. Det har funkat alldeles utmärkt även om det har varit kallt (mellan +2 - -0,5 grader). Det har ju varit torrt och fint på vägarna!
Innan jag tog på mig skinnstället i morse tittade på termometern, som visade + 3,5 grader, och en snabb titt ut genom fönstret för att se att det var torrt ute på gårdsplanen, vilket det var. Glad i hågen krängdes skinnställ, överdragsjacka och hjälm på. Gled mjukt som en panter ner för trappen och öppnade dörren till mitt varmförråd där pärlan står och "sover".
Startar henne direkt så hon värms upp lite innan jag börjar smeka gasen lite lätt upp för backen mot infarten till Blixås. Det gnistrar till i asfalten så jag slår av lite men fortsätter upp mot toppen. Under hela backen upp har vägbanan varit våt, inte drypande våt men inte heller torr (om ni nu förstår vad jag menar). Fuktig av dagg eller liknande.
När jag kommer upp på krönet slår jag av på faten lite till, har kanske krypfart av hela 15 km/h eftersom jag befarade svår halka. Redan här kommer funderingarna:
- Vad f..n håller jag på med! Det här var INTE bra! Inte bra alls!
Rullar, om än möjligt, ännu saktare ner för backen mot första kurvan. Håller mig nu i mitten av vägbanan eftersom det till synes ser torrt ut i ljuset av min H4. Svänger (observera SVÄNGER inte lägger som brukligt) stel som en pinne genom halva böjen när jag känner hur hojen rycker till. Sätter instingtivt ner fötterna och får världens chock:
- Det torra är ju för bövelen ISBARK
Har aldrig i hela min mc-karriär kört någon längre sträcka med fötterna nere på båda sidor samtidigt! Men nu känndes det helt plötsligt fullständigt vansinne att INTE göra det!
Tanken slår mig. Här sitter jag på min hoj på väg utför i en fart av ca. 15 km/h och vågar knappt röra bromsarna med risk för en lowsider snabbare än vad Lucky Luck hinner dra! Vad gör man nu då???? :sad6:
Alla snabba röresler är från och med nu inte bara totalförbjudna det medför en omedelbar utvisning på lång tid framöver! Så pass mycket har jag klart för mig efter några mil i sadeln! men alla inte och förbud hjälper mig inte nu! Nu vill jag veta vad jag SKALL göra för att hålla mig på hjulen inte vad jag INTE skall göra!!!
Jag försöker därför, så gott det går, att bromsa ner farten till nästan stillastående med hjälp av lätt, mycket lätt, motorbroms och ännu lättare fotbroms samt vänster fotsula mot gatan, som inte ger mycket fäste skall ni veta! Får ner farten som jag bedömmer som tillräckligt (runt 10 km/h) och befarar att en bilist som inte vet vad det är frågan om skall komma upp bakom och lägga sig centimetrar från häcken i ett ivrigt försök att få mig att öka takten eftersom han/hon inte kan/vill/vågar/har utbildning för/tror att bilen skall klara en så kraftig acceleration för att köra om (eller alla andra dåliga ursäkter
). Ingen bil eller annan trafikant i sikte dock så jag känner mig lugn.
Väl nere för första backen, nu vid affären (OBS jag har bara kört ca. 300 m från mitt föråd än så länge). Skall jag ju igenom rondellen som dessutom är feldoserad
. Ingen bil från vänster och ingen från höger. Rullar igenom utan problem även om varenda muskel värkte i kroppen efter den kramp som jag var på väg att uppbringa med min minst sagt stela körställning!
Yes! Jag klara det!...eller inte! Jag har nu bakcen ner mot Astra framför mig och det ser ganska bra ut på friktionsfronten. Ända tills jag kommit halvvägs vill säga! Då börjar helvetet igen! Kruxet är att jag har aningen högre hastighet den här gången!
Snabbt som ögat, innan jag rullar in i området med sämmre väggrepp, bromsar jag till. Inte tillräckligt men dock! Drar sedan in kopplingen och rullar, utan att svänga utan att göra någon ting alls om sanningen skall fram. Allt för att hojen skall få leva sitt egna liv och försöka hitta grepp där så är möjligt! Efter en mindre pärs är jag nere för backen och vägen planar ut. Vilket sänker farten en aning *phu*.
Nu inser jag att jag borde ha parkerat "moppen" hemma och tagit bilen i stället. Men det var så dax! Sväljer stoltheten och borde igentligen fått parkeringsböter ut till E6:an där jag kan anta ett mer anständigt tempo som anstår en modern riddare. Får några bilar i häcken som säkert funderade ett och annat men hojen var hel när jag kom till jobbet så vad gjorde det!?
Nu återkopplingen:
- Generellt sägs det ju att man blir förståndigare/visare när man blir äldre! Hur gammal måste man då bli för att bli klok menar jag?
Ha en bra dag och kör försiktigt! Det kommer en vår igen var så säker!
// Niklas
Logga in
FAQ
Sök
