|
Jaha, nu är jag hemma igen, jag kom i går eftermiddag, och nu har jag plockat upp mina saker och håller på och tvättar.
Dominatorn har gått bra, men den var helt igengrodd med skit, så jag har tvättat den med högtryckstvätten,.
Nu ska jag berätta hur det har gått.
Vi började i Djurmo vid Touringbutiken där en av ledarna, Elving jobbar.
Den andra ledaren heter Jörgen och hade hand om den snabba gruppen.
Första dagen så åkte vi runt i Dalarna och Värmland på allt från bra grusvägar till traktorstigar, det gick ju inte långsamt precis så jag funderade på hur jag skulle överleva den kommande veckan, dagen avslutades i Höljes i norra Värmland där vi bodde i stugor på campingen.
Andra dagen så körde vi över gränsen och jag tyckte att det gick vådligt fort på en del vägar, regn och vind hade ju tagit med sej det fina materialet i vägen, kvar var stenar som fungerade lika bra som pottekulor, man slingrade sej fram på en del ställen, dessutom tyckte både jag och en del andra att det gick för fort på dom här dåliga vägarna,
men man ville ju inte bli efter så det var bara att gasa och hoppas att man höll sej på hjulen, andra natten stannade vi i Grimsby, innan vi kom dit körde vi på vägar som inte var några vägar det var bara spår där det förmodligen har gått traktorer någon gång, ibland var det ren endurokörning. Den här dagen hade vi även några timmar med regn, men mitt på dagen så klarnade det upp och vi fick sol igen.
Vi var även uppe på Krontoppen, det är Norges näst högsta bilväg 1666 m.ö.h och vi hade tur att det var klart när vi kom dit, när vi skulle därifrån så kom det väldigt mörka moln och det blev iskallt.
Tredje dagen så åkte vi en del av förra dagens traktorvägar och sedan över en hängbro som vi fick åka över försiktigt en och en, eftersom vi inte visste om den skulle hålla, sedan var det massor av fina fjällvägar,
Vi åkte en hel del asfalt den här dagen för vi åkte via trollstigen till Geiranger där vi sov över. Denna dagen så var vi också uppe på en topp Blåhauen, där hade vi väldigt fint väder med sol och klarblå himmel.
Tyvärr så hade vi även en av deltagarna som skadade sej, en kille som heter Allan välte någonstan vid Trollstigen och skadade höger lillfinger rätt allvarligt. Elving vår färdledare ordnade skjuts åt honom på en Guldvinge ner till en sjukstuga där dom plåstrade om honom provisoriskt.
Dom kom till stugorna senare på kvällen men eftersom han behövde sjukhusvård så var det färdigkört för hans del vilket var väldigt tråkigt.
Fjärde dagen började med en turistresa med turistbåt på Geirangerfjorden
det tog några timmar, och det var en väldigt fin tur, jag har ju varit vid Geiranger flera gånger men det här var första gången jag åkte båt där. Sen var det bara att göra en snabb tankning för sen var det race upp till nästa topp som heter Dalsnibba.
Sen blev det lite tunnlar och ännu mer grusväg, sedan ren transport till Lom där vi gjorde en tidig inkvartering, för sen skulle vi ut på kvällstur till Djuvasshytta som är Norges och norra Europas högsta väg, tyvärr så strulade det en del när vi skulle dit, dom hade höjt bomavgiften till 85 kr och så hade vi problem med en av cyklarna. Dessutom är det ju ett riktigt turistställe som dom har asfalterat och då var det ju inte lika intressant längre, så vi åkte en del andra vägar istället plus en massa grusbus på en flodbädd både i och utanför vattnet.
Femte dagen
Massor av grusvägar. Uppe på kalfjället strax efter en fäbod så fick jag punka bak,det var en lång spik som satt kvar i däcket, det var bara Adam och jag men innan vi hade fått av all packning så kom dom andra tillbaka, så vi hjälptes åt att byta slang, vi skulle ju ha med oss vissa reservdelar och slang, broms och koplingshandtag var en del av dessa, vilket var tur för mej.
Det tog väl ca 30-40 min att komma iväg igen, och jag var väl stressad och överhettad och trött så jag glömde att trycka ut bromsklossarna igen, så vid nästa korsning när jag behövde bromsa så hade jag ingen bakbroms, handbromsen fungerade ju så jag fick ner farten innan jag åkte ner i ett dike där cykeln hamnade nästan upp och ner.
Det var nätt och jämt att vi vick upp den på 2 man, och då hade bromsgreppet gått av, så jag fick köra med bara bakbroms några mil innan vi kom till Jotunheimens feriecenter, där vi la ifrån oss packningen inför lite mer avancerad åkning på eftermiddagen, jag fick i alla fall bytt greppet innan vi åkte för annars hade jag inte kunnat vara med.
Sjätte dagen
Nästan bara grus hela dagen och väldigt fina vägar, nu har man kommit så långt att man tittar på annat än bara vägen.
Vi övernattar sista natten i Elverum, vi har lite avslutning med att grilla och att gå igenom resan. Elving har hållt koll på vår fart och tydligen har vi ökat genomsnittsfarten betydligt sedan första dagen, och det märks ju att man spänner sej inte så mycket längre, men det är klart att man får ju hjärtat i halsgropen ibland när man ligger i runt 90 och så upptäcker man att vägen gör en 90 graders eller ibland 180 graders böj.
Det är bara att tvärbromsa så att man får ner farten antingen så att man kan komma igenom kurvan eller ha så låg fart som möjligt när man kör ut i naturen. Detta kallas för rak eller lång ytterkurva och har tydligen hänt flera gånger under den här turen, en av killarna i den andra gruppen gick av tre gånger, men jag har klarat mej bra utom då jag gick omkull.
Normalt så sänker man ju farten lite före kurvorna och drar på för att man ska gå stabilt ut från kurvan, om man nu kan kalla det stabilt när man bredsladdar ut från kurvan, men det är ju viktigt att att tänka på gaskontrollen (som Niklas säger) det gäller ju att man har bra drag genom kurvan annars åker man av.
Sjunde dagen
Vi åker från Elverum redan kl 08.00 för att kunna avsluta dagen i tid.
Men alla ska ju inte med ända till Borlänge, Ulf och Eva avviker redan i Elverum och jag och en som heter Håkan följer med till Likenäs i Norra Värmland, och när dom andra åker vidare österut på ännu mer grusvägar så åker vi asfalt mot söder istället.
Jag ska till ett ställe som heter Sunnemo och Håkan skall hem till Lidköping, (det var han som var med på gruskursen i Surte)
Själv så sov jag över hos goda vänner Sunnemo och åkte sedan hem på söndagen.
Samanfattning.
Det var en väldigt rolig åkning även om den bitvis var jobbig.
I början tyckte jag att det gick aldeles för fort, även om jag aldrig blev frånåkt, så hade jag nog velat ta det lugnare i början.
Vi körde på väldigt fina ställen som vanliga turister aldrig får se, tyvärr så fanns det inte mycket tid att titta på utsikter eller liknande, det var bara att koncentrera sej på körningen, för det gick inte långsamt någonstans
Jag hade ju GPS:en på det mesta av tiden så jag loggade ju farten och även vägarna ibland, och högsta hastigheten på grusväg var 126 km.
Kollade inte genomsnittet vid förflyttning men jag tror att den var rätt hög vissa dagar.
Det här var en tur som jag kan tänka mej att göra om igen, även fast jag vet att den är jobbig.
Och jag kan rekomendera andra att åka den, men då är det viktigt att ni är väldigt vana att åka på grusvägar annars så kommer ni att ha problem.
Dessutom så bör man inte ha för stor och tung packning för det kommer inte att hålla, vi diskuterada under resan om hur cyklarna kunde hålla för alla påfrestningarna, men det gör dom ju inte alltid.
Hoppas att ni gillar min lilla berättelse, om det är något mer ni vill veta så är det bara att skriva.
Hoppas att jag kan hålla en liten bildvisning under hösten/vintern så att ni kan få se hur vi hade det.
Hälsningar Svante
|
Logga in
FAQ
Sök
Fortfarande nysatacker och en rinnande näsa.