www.kortedalamotorklubb.com

Hej kan vi inte börja tjöta om touringregler eller nåt annant, här e ju helt dött. Tycker tex att föråkaren bör vara lite berusad.
Men av vad?
Torgeir

Hur tänker du då?
Om föråkaren inte är nykter så kanske det blir något längre turer om föråkaren vinglar eller kör slalom på vägen, men det kan ju bli väldigt korta turer också.
Jag håller med dej om att det är dött här, det verkar ju som att någon läser här men det känns som det inte är någon idé att kolla här så ofta.
jag skrev en fråga tidigare i veckan där jag undrade om min placering i Gocarttävlingen, antingen är det ingen alls som vet eller så är det ingen som vet som läst min fråga.
Nå jag får väl fråga igen när jag träffar på dom personligen.
Svante

Man kan vara berusad av mycket, tex kärlek, lycka, fina vägar mm.
Vad jag efterlyser är ett mer aktivt forum, man kan ju konstatera att det är många besök men få som skriver.
När man ändå är inne så kan man ju skriva några rader om vad man har på hjärtat för tillfället. Det behöver ju inte vara så märkvärdiga grejer bara att man delger sina tankar med likasinnade, det är ju det som liksom är vitsen med forumet. Man behöver ju inte göra som jag gör ibland, provocera fram en debatt, men känner man för det så visst. Så länge man håller sig inom dom etiska ramarna.
Torgeir

Hehehehe. Kul! Heja Torgeir
På ett har du rätt.

Men när inte de regler vi har ej fungerar har jag gett upp det också.
Efter allt tjôt om touringregler på möten och här på forumet kan man ju inte göra annat.
Speciellt med tanke på att de regler som publicerats inte följs.
Intresset för Kmk:s touringar har iaf för min del minskat och chansen / risken att jag fortätter som touringledare kraftigt ifrågasätts av min hjärna..
Frågan är om det hjärnan som vinner eller hjärtat?!
Inte minst efter den Onsdags touring jag höll. Då jag presenterade att det var fria omkörningar = tisdagsregler och jag fick skit för både det ena än det andra, trots att jag följde de regler vi själva satt upp, och haft sedan vi började köra i två olika tempogrupper, blir man bara matt!

När all energi går till varför klubbmedlemmar sedan ett par år tillbaka inte klarar att följa de touringregler som finns, tappar man orken till att göra andra aktiviteter... både i klubben och utanför den.

Så man får väl se hur mycket deltagande det blir. Många kör ju själva och inte i grupp.
Thore T.ex. som inte kört i grupp på flera år, fick jag med på årets första torsdagstouring, Och det slutade med ett racing gäng och ett gäng bland annat han och jag själv blir bort tappade, det var första och sista gången han åkte med vad jag förstod. Och han har inte åkt med på resten av året.

Mitt tips för att få touringarna att fungera:
1. Läs igenom touringreglerna, inte bara de som är föråkare utan alla.
2. Följ sedan reglerna slaviskt.

Resultat av ovanstående:
1. Alla vet vad som gäller och hur det kommer att fungera.
2. Ingen kommer att komma bort.

Hur svårt kan det va

_________________
Asfalt och Grus är lika kul bus

Regler är bra. Regler och suntförnuft är bättre.

_________________
Det viktiga är inte hur snabbt man kommer fram,
utan hur trevligt man har på vägen dit!

Trodde att för ett ögonblick att du var inne på samma spår som jag:

Alla som kan bevisa att de klarar av det bör få köra på fyllan. Man väljer själv vilken grad av berusning man anser sig kunna hantera och med denna i blodet blir det teoriprov och uppkörning. Sedan får man en extrarad i körkortet som visar vad man är licensierad för.

Nu får man inte säga så i Sverige, har försiktigt framfört saken i sällskap som inte spottar i glaset och är ytterst liberala vad gäller laglydnad. Och nästan fått stryk och/eller blivit utkastad. Mycket märkligt!

Jag är rätt säker på de som inte kan köra med någon promille i kroppen är samma individer som man dagligen ser köra uselt fastän de är helt nyktra. Med många års erfarenhet och minst 1000 olycksfria mil i varierande grader av berusning är jag helt säker på att klara 1,5 - kanske till och med 2‰.

Har väl själv kört med kanske en aning för hög p-halt men så här i efterkant är det ju inget jag är särkilt stolt över. Tänk om jag hade skadat någon annan när mitt livsmotto är: Ha så roligt du kan utan att skada någon annan.
Sen finns det ju folk på den andra skalan, hade en kompis när jag var ung vars pappa inte kunde köra nykter, när han försökte backa ut från garaget nykter hamnade han alltid i diket då fick vi grabbar hjäpa han upp med bilen sedan drog han ett helrör Koskenkorva rätt ner sen var han som en klippa.
Behöver jag säga att bägge gick en för tidig död till mötes pga alkholism.
Torgeir
Det är aldrig försent att ge upp!

Jo då. Visst skall man ha sunt förnuft.

Men samtidigt har vi tagit fram gemensamma regler som funnits i många år som fungerat riktigt bra tills nyligen, och jag begriper inte varför de inte fungerar längre.

På tisdagarna är ju reglerna att man alltid koll bakåt i backspegeln, finne den gubben med är allt ok och det bara är att gasa. När det går undan lite mera är det omöjligt för föråkaren att veta var den sista föraren är. Dessutom är det inte alltid lämpligt att stanna överallt för att vänta in. Där för finns det ju skilnader mellan relgerna på tisdagar & torsdagar.

Torsdagar kör vi ju som ett lämmeltåg, och då är det ju ofta någon som tycker det går för långsamt och skiter i dem bakom. Som första touringen 2010 t.ex. Och inte fan väntades det in där....Så då fungerade varken det sunda förnuftet eller touringreglerna!

Så eftersom olika människor har olika syn på sunt förnuft, fungerar troligen reglerna bättre i de flesta fall.
Enkelt och klart. De flesta borde förstå...Men då vissa börjar tänka själva efter egna prioriteringar, faller ofta reglerna och folka blir från åkta, kommer bort etc.

Så jag tror fortfarande att förlja reglerna till punkt och pricka gör att alla vet förutsättningarna och alla kommer fram!

_________________
Asfalt och Grus är lika kul bus

Inte jag heller, men skäms inte heller.

På två av mina jobb åkte en del av gänget varje dag efter jobbet till något trevligt ställe och drack några öl och kanske en och annan whiskey. Eftersom man inte har fikapauser* är det vid after work-ölen man snackar igenom dagens och morgondagens jobb plus en massa annat skitsnack förstås. Ganska nyttigt att vara med på även om man gott kan missa någon dag då och då.

Sen tar alla bilen hem. Har man blivit lite på röken tar man det lugnt och är man blindfull stannar man i varje korsning och tittar ordentligt innan man kör vidare.
Man lär sig helt enkelt och alla andra trafikanter förstår vad som är på gång och anpassar sig lite - oftast med ett stort flin.

Tänk om vi svenska förortsbor kunde göra så i stället för att köra hem bilen, åka buss/bli skjutsad tillbaka och sen ta en skumpig buss full av gapiga smågangsters hem. Eller betala taxi 4-500:-

Tycker alltså att strikt kontrollerad, licensierad fyllkörning ska införas. Som det är nu får i alla fall jag vara glad om man tar sig ut mer än ett par tre gånger per år.

* Kommer en tant med tevagn och delar ut och så fikar man vid sitt arbetsbord

Vet inte om det har med åldern att göra men jag känner numera att jag inte har någon större lust att åka in till stan för en bläcka och sedan behöva betala 400-500 spänn för att komma hem. Ta ett par öl eller några drinkar är heller inget alternativ utan det är fullt ös eller inget.
Tyvärr så ligger ju den nya lokalen lite off men är i övrigt kanon, vad jag saknar är ju dom utmärkta övernattningsplatser det förra klubbhuset hade.
Björns ide' med individuella alkoholgränser är minst sagt inovativ men den får nog aldrig något gehör. I Sveriges riksdag är nykterister o aktivt kristna enormt överrepresenterade vilket speglas i dom lagar vi har.
Kommer ihåg en gång på 70-talet då vi var ett gäng knuttar i England/Skottland och då hade dom en alkoholpolicy att det var upp till var o en att bestämma hur mycket man kunde dricka för att kunna framföra ett fordon, ungefär som vi hade det på sjön tills nyligen men hände det något så tog det hus i helvete. Men dom hade också en annorlunda dryckeskultur, dom gick i princip dagligen till puben och tog sina antal pints men sedan körde dom väldigt försiktigt hem, fick en känsla att medtrafikanterna som inte druckit kände detta och visade häsyn.
I vårat överbeskyddade land är det ju nästan tvärt om: folk kör som Kenny Bräck för att hävda sig och lappen rycker ju ändå.
Vi var i Edinburgh och festade o glömde att vi körde hoj en kompis o jag,resten var på en camping nån mil söder om stan.
Till saken hör att min Honda 750 hade problem med laddning så jag fick köra utan belysning men jag hade tur, det låg en bil bakom hela tiden och lyste upp vägen. Vi kom fram och jag körde åt sidan för att släppa förbi den hjälpsamme bilisten då slogs bläljusen på och ut stegar 2 poliser.
Kompisen skriker att vi skall dra allt vi kan men jag inser snabbt att utan ljus och på serpentinvägar så var det inget alternativ. Dom kan ju säkert se och känna doften att vi var ju klart över den då rätt höga Svenska gränsen, jag tror att den låg 1.0 resp 1.2. och vi trodde att den i UK var ungefär samma.
Jag började förklara om mina laddningsproblem och vi var ju framme utan att ha vållat några problem. Bobbysarna lyssnade artigt och verkade ha full förståelse för mina argument, dom har ju också kännedom om Lucas, en
Engelsk elingenjör som har fått äran att ha uppfunnit mörkret.
Sedan sa han ordagrannt: You bedder fix it tomorrow Sir; gjorde hönnör och båda återvände till bilen, vände och körde iväg.
Dunsen som våra hakor gjorde i marken måste ha gjort utslag i några seismografer. Det här jag skrivit nu är sånt jag efterlyser på forumet,
dvs anekdoter o minnen från MC livet. Kom igen nu!
Torgeir

Har liknade erfarenheter från 70-talets England: En bobby som gick förbi när puben stängde sa till oss "vänta lite med att gå över gatan, han i bilen därborta är inte särskilt nykter".

Var där på en Kawasaki 500 trepip* med tjej bakpå. Tvåtaktare, ingen touringhoj precis men det gick alldeles utmärkt så länge man höll sig på större vägar.
Småvägar var värre, det är tätt mellan samhällena så man hann knappt ur ett förrän man var framme vid nästa. Det klarade Kawan inte i laglig hastighet, fick aldrig upp tillräcklig temperatur för att hålla tändstiften rena. Först började en cylinder bluddra, sen en till och då var det dags att stanna. Ur med stiften - som trots att de var för "kalla" var heta nog att bränna sig på - och torka och skrapa bort olja och sot. Sedan bästa stift i sämsta cylindern, näst bästa i näst sämsta...

När man kickade igång igen gällde det att att tjejen satt på och höll i sig, man hade ett par sekunder på sig att maxaxa iväg och sedan gasa så mycket som möjligt. Körde man så funkade hojen men släppte man mer än några sekunder kleggade stiften ihop och så fick man rensa igen. Samhällen passerades genom blåsa in med så hög fart man vågade, in med kopplingen, släcka motorn och sedan rulla igenom byn. Räckte farten inte var det bara att starta och gasa fullt igen. Proceduren resulterade i ett antal intressanta situationer.

Engelska småvägar är smala och krokiga så jag hade inget emot att gasa lite av "tekniska skäl" och jag sa inget om att ett set varmare stift hade löst "problemet". Tjejen var inte lika positiv. Vi signalerade genom bank på vänster sida = "det går för fort", höger = "stanna, jag vill säga något".
På småvägarna bankades det på båda sidor mest hela tiden.

* Edit: Finns några bilder på Facebook

Det känns skönt att 2-taktarnas era är över. Iaf ur min synvinkel

_________________
Asfalt och Grus är lika kul bus

Mina två takts erfarenheter var att cyklarna accade bra och var rätt enkla att hålla igång,lite som en förvuxen moppe men komforten var inge vidare.
Min första var en 250 Kawasaki Samuraj som var en bra o billig instegscykel i den stora världen.
Sedan blev det en 500 Zuzuki Titan som gick som ett skott, förövrigt samma motor som jag hade i min RR-cykel.
En gång när jag var ute o körde fick jag sätta på reserven och hoppades att jag skulle hinna till en tapp, icke sa nicke den dog. Kollade på kranen och där fanns ett läge som hette PRI som jag inte visste vad det var men det skadar väl inte att prova, nix, nada, ingetting. Vi riktiga grabbar öppnar ju aldrig en instruktionsbok; inte förrän inget annat hjälper.
Hade tur att jag fick mitt stopp bara någon km före en tapp, bara att rulla dit o tanka fullt. dom var ju rätt törstiga dom här maskinerna.
Den hade bara kickstart men men tände som regel alltid på första försöket.
Nu gick inte kicken att rubba, inte en mm. Försökt knö men bakhjulet var som fastlåst, efter många försök blev det en bärgare till verkstad.
Mekanikern frågade strängt om jag visste vad PRI läget var för nåt och jag mumlade nåt om att det hade jag nog missat i instrukt.... Ja ni förstår säkert.
Det visade sig att PRI användes bara om man skulle tömma tanken i syfte att ta av densamma. Jag hade tankat i detta läge och fyllt hela vevhuset med bensin, cykeln var slidmatad och hade följaktligen inga förgasare som hade förhindrat detta. Med cylindrar o vev hus fullt fanns inget utrymme för kompression och allt satt bomfast. Lösningen var enkel ty inget var skadat bara att sätta kranen på On och via 2 skruvpluggar under blocket tömma motor på bensin, en kick o den startade snällt.
Man lär så länge man lever men jag är väl fortfarande lite skeptisk
till I-böcker, man är väl en Grabb.
Torgeir

En pigg tvåtaktare är det roligaste som finns! Helt stendöd verkar den när man gasar från lågt varv, bubblar bara lite diskret ur avgasröret som en vattenkastrull innan det börjar koka. Sedan händer ingenting och därefter heller ingenting. Men så småningom segar den sig upp till varv där det blir resonans i avgassystemet. Ljudet blir metalliskt och elakt och plötsligt pumpar maskin ur sig MASSVIS med effekt, jublande och fritt flödande som ett bra solo av J. Hendrix. Lätt att bli lite förtjust i så man prövar gärna en gång till och så ännu en gång... Sen tankar man och gasar lite till.
Fanns det moderna fyror på 9-1200 cc från någon känd* tillverkare skulle jag aldrig ens se på fyrtakt igen.

Köpte min Kawa 500:a på annons, årets modell och bara 300 mil. Ägaren lät seriös på telefon och hämtar mig med bil då jag 3 timmar senare landar på Arlanda. Hojen är precis så fin som jag hoppats så pengar byter hand och den är min. Efter övernattning i Sthlm med full service hos en gammal flickvän startar tidigt nästa morgon hemresan till Göteborg . Strålande sommardag, nyduschad och fräsch på den snabbaste hojen som går att köpa - då är livet gôtt.

Hade dock inte räknat med bensinförbrukning på drygt litern per mil så utanför Strängnäs blir det stopp. En tankbil med släp stannar, har med sig 18 000 liter bensin men allt i plomberade tankar så chaffisen kan inte komma åt något. "Kan finnas en skvätt i slangen" säger han och tar fram en hink. Skvätten var på ca 10 liter. Killen vägrar ta betalt, "hjälp nån annan som behöver det i stället".

Resten av resan går lika bra.

* Och som tillverkat mer än enstaka ex (bäst att tillägga annars gräver Leif fram någon i inre Mongoliet eller liknande ställe som byggt två-tre till sig och sina kompisar).

Ännu ett tvåtaktsminne. När vi hade varit o röjt lite i Lökken o efter några pilsner blev det race på stranden och en hel del i vattenbrynet för det var bättre fäste där. Väl hemkommen blev cykeln stående nån vecka eller två och sedan bestämde vi oss för att åka o titta på en RR tävling i Karlskoga det så kallade kanonloppet. Sagt o gjort cykeln packades och vi gjorde klart för avfärd. Allt hade rostat fast tack vare saltvattenkörningen i Danmark, ingetting gick att rubba, inga bromsar o trottlarna satt kvar i översta läget dvs fullgas. Provade allt inklusive CRC, 5 56 o hammare. Dom var på rull så det fanns bara 2 alternativ: stanna hemma eller köra.
Jag körde tur o retur fullgas till Karlskoga med On-Off knappen och bromsade hjälpligt med kängorna. När jag otroligt nog kommit hem levande bestämde vi att avsluta med gokart uppe vid Kallebäck där GAIS nu har sin anläggning.
Kallebäcksliden såg lite annorlunda ut då, en vanlig tvåfilig väg med avfart vid Kallebäckskällan, där tog turen slut så jag brakade in i en kompis som låg före mig o vi gick i backen båda två. Han var oskadad men jag behövde en ambulans och en sådan kom snart.
Det visade sig att ambulanskillarna kände igen mig efter 2 tidigare krascher samma säsong och jag fick lova dom att sluta köra för året. Så blev fallet för det var höst och reparationskassan var tömd. Fick ligga över 1 natt för omplåstring o observation.
Under natten var det någon som stal min fina konfirmationsklocka som låg i hjälmen under sängen, hur lågt kan man sjunka när man gör så mot en patient kan man undra.
Har haft MC kort sedan 69 så många minnen finns.
Torgeir
PS
Är det bara jag och Björn som minns nåt overhuvudtaget?
DS